Brygg- och strandpolicy

Det finns ett stort antal bryggor och andra anordningar vid kommunens stränder, både vid Vänern och vid andra sjöar och vattendrag. De allra flesta har tillkommit utan någon form av vare sig kontroll eller tillstånd, bland annat beroende på ibland svårtolkade lagregler.

På senare tid har kommunen fått flera förfrågningar, oftast från ägare till fritidshus invid eller på varierande avstånd från stränderna, om vilka regler som gäller för att få anlägga båt- och badbryggor m.m.

Med anledning härav har utarbetats förslag till en "brygg- och strandpolicy", avsedd att i första hand tillämpas av miljö- och byggnämnden vid prövningen av ansökningar samt vid tillsynen av hur strandskyddsbestämmelserna efterlevs. Policyn utgör kommunens tolkning av reglerna i miljöbalken och plan- och bygglagen i ärenden som rör nyttjande av mark och vatten i strandnära områden.

Policyn skall även vara vägledande vid kommunstyrelsens behandling av ansökningar om att få utnyttja kommunens mark- och vattenområden för bryggor och dylika anordningar. Innan tillstånd lämnas att utnyttja marken, skall miljö- och byggnämndens yttrande inhämtas.

Policy

Anläggande av bryggor, pirar, båtslipar och liknande anordningar utmed stränderna är tillståndspliktiga åtgärder enligt miljöbalken. Strandskyddsdispens krävs, oftast även inom område som omfattas av detaljplan eller områdesbestämmelser. Om anordningen är av sådan storlek att den kan betecknas som småbåtshamn eller friluftsbad krävs även bygglov enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen.

Om det finns särskilda skäl kan dispens från strandskyddsbestämmelserna erhållas. Dispens för enskild brygga eller anläggning skall endast beviljas om det kan påvisas att den aktuella platsen uppenbart saknar betydelse för allmänhetens friluftsliv och/eller för växt- och djurlivet. Dispens kan i vissa fall beviljas om den sökta åtgärden är ägnad att främja allmänna intressen, t.ex. i fråga om en offentlig turist- eller fritidsanläggning.

Många strandområden, i synnerhet vid Vänern, är av stort värde med hänsyn till naturvården och kulturminnesvården. Dessa intressen skall givetvis också noggrant beaktas vid prövningen av om en åtgärd skall tillåtas.

En privat brygga får varken hindra eller avhålla allmänhetens tillträde till stranden. Även om bryggans ägare medger allmänheten att både fritt passera och fritt använda bryggan kan den ge ett privat intryck, i synnerhet om strandområdet ges "trädgårdskaraktär" med gräsmattor och planteringar. Dispens skall ej medges om en sådan effekt kan befaras, t.ex. om det till bryggan hörande bostadshuset ligger endast ett kort stycke från stranden och/eller om tomten inte är klart avgränsad.

Marken utanför avstyckade tomter inom strandskyddsområde får inte tas i anspråk som tomtmark med gräsmattor eller andra trädgårdsanläggningar, även om markens ägare gett sitt medgivande. Miljö- och byggnämnden kan föreskriva att tomt förses med inhägnad för att tydligt markera gränsen. Skyltar som avvisar allmänheten från strandområdet är inte tillåtna.

En brygga eller annan anordning vid stranden kan också påverka själva vattenmiljön med vattenberoende djur- och växtarter. Den naturliga vattencirkulationen får inte heller hindras. Dessa förhållanden skall vägas in vid prövningen av om dispens från strandskyddsbestämmelserna kan medges. Dess-utom kan trädfällning inom strandskyddsområde förbjudas, med hänvisning till bestämmelsen om hänsyn till växt- och djurlivet. Det kan också påpekas att avstjälpning av trädgårdsavfall i naturen inte är tillåten.

Bebyggda tomter som även omfattar strandområde och där marken är ian-språktagen som tomt ända ned till strandkanten är oftast inte tillgängliga för allmänhetens friluftsliv. Detta förhållande kan utgöra särskilt skäl för strandskyddsdispens för anläggande av brygga, om inte t.ex. hänsyn till växt- och djurlivet pekar i annan riktning.

En brygga för enskilt bruk skall normalt inte vara dimensionerad för mer än två till tre fritidsbåtar. En större brygga kan i vissa fall tillåtas, t.ex om flera intressenter vill anlägga en gemensam brygga och förhållandena i övrigt är lämpliga härför.

Vänerns strandzon är på flera ställen speciellt utsatt för erosion. Förstärkning av strandlinjen kan därför vara nödvändig. Även sådana åtgärder kräver strand-skydds-dispens. Om åtgärden medför mera omfattande schaktningar eller utfyllnader krävs även marklov.

Vid prövning av ärenden som kräver både strandskyddsdispens och bygg- eller marklov är det i första hand strandskyddsbestämmelserna som avgör om en åtgärd kan tillåtas. Om strandskyddsdispens inte kan medges, kan följaktligen heller inte bygglov eller marklov beviljas.

Om en planerad åtgärd kan antas påverka naturmiljön i negativ riktning, skall samråd med länsstyrelsen ske enligt reglerna i 6 kap 4 § miljöbalken. Yttranden från berörda grannar och/eller särskild miljökonsekvensbeskrivning kan ibland erfordras. Miljö- och byggförvaltningen kan lämna närmare upplysningar om vilka krav som gäller i enskilda fall.

Beslut enligt kommunstyrelsen den 26 september 2000, § 168.