Under hösten 2023 pågår arkeologiska undersökningar i Husaby.

Även om flera arkeologiska undersökningar har gjorts vid borgen, vid kyrkan och i området mellan dem, har nya insikter också väckt nya frågor. Vilken roll spelade egentligen monumenten i den tidiga medeltidens Husaby och i maktens landskap i det nya rike som sakta växte fram?

Nya undersökningar kan bidra till att fånga upp bortglömda spår efter människors handlingar och närvaro i landskapet, en närvaro som skriftliga källor och monumentala konstruktioner inte låter forskarna ta del av.

Västergötlands museum är huvudman med Västsvensk arkeologi som praktisk samarbetspartner och målet är att ta reda på mer om platsens skiftande funktion och gestaltning under olika tidsperioder.

Arkeologiska undersökningar av gravmonument framför kyrktornet i Husaby

Det undersöktes redan för nästan hundra år sedan och man fann intakta gravar under lockhällen. Tre individer, en man och två kvinnor, har begravts på samma plats vid tre olika tillfällen, den första kanske så tidigt som under 1000-talet. Nu vill man ta reda på mer om omständigheterna kring gravarna.

Gravmonumenten framför tornet i Husaby tillhör en speciell grupp monument från 1100- och 1200-talen som nästan enbart tillverkades i Västergötland. Det södra monumentet har i traditionen förknippats med Olof Skötkonungs drottning, Estrid, men hon levde och dog långt tidigare under en period då gravarna utformades på ett annat sätt.

Däremot finns tecken på att det trots allt var en rik kvinna som begravdes under monumentet. Efter utgrävningen 1928 återbegravdes benen i jorden under monumentet. Genom en ny undersökning kan vi datera gravarna och kanske få svar på frågan om det södra gravmonumentet trots allt står på sin ursprungliga plats.

Om så är fallet kan vi få viktig kunskap om medeltida begravningsskick där nya tekniska analyser kan ge information om släktskapsrelationer, livsstil och levnadsförhållanden inom den sociala eliten under perioden.

Inledande undersökningar – resultat från hösten 2023

Projektets inledande undersökningar riktades mot olika lämningar i Husaby. Ytan mellan kyrkan och biskopsborgen söktes av med metalldetektor, det södra gravmonumentet framför kyrkans västtorn undersöktes och en georadarundersökning i och utanför kyrkan gav spännande resultat.

Metallföremålen från fältet mellan borg och kyrka

Den första undersökningen var en metalldetektoravsökning av åkern mellan kyrkan och borgen. Flera spektakulära fynd från yngre järnålder (400- samt 600–900-tal) och tidigt 1000-tal hittades och flera föremål låg inte långt från den plats där stora stolphål från 800-/900-tal tidigare påträffats.

Vid metalldetektoravsökningen deltog över trettio engagerade medlemmar från Sveriges Metallsökarförening. Utrustade med metalldetektor, spade, fyndpåsar, GPS och en härlig laganda sökte teamet systematiskt av en ca 6 hektar stor yta under en ganska lång dag. Arbetet var bitvis slitsamt med regn och tung, blöt jord, men vi belönades då det ena spännande föremålet efter det andra dök upp. Det handlade framför allt om påkostade föremål av silver och brons från yngre järnålder (600–900-tal) och tidig medeltid som vida översteg våra förväntningar. Men ett fynd var betydligt äldre. En ganska oansenlig järnring visade sig i röntgenbilden ha en tunn bronstråd lindad runt ringen. Föremålet var en sadelring från folkvandringstid (400-tal) och liknande ringar har hittats offrade i våtmarker som Finnestorp och Vännebo. Ringen har suttit på en sadel och varit en del av en högt uppsatt beriden krigares stridsutrustning under den här tiden.

Ett av de mer ovanliga föremålen var ett litet hänge av silver i form av ett mansansikte med stora mustascher och hjälm. Hänget är från vendeltiden (ca 550–700 e. Kr.) och material och utformning säger oss att i Husaby levde människor som ekonomiskt hade det mycket gott ställt under den här tiden. Vi hittade också flera bronsspännen, så kallade fibulor, spridda i åkern. Ett sådant spänne var en rund konisk fibula av brons, även den från vendeltid. Spännets runda mittdel saknades, men man vet från andra fynd att i mitten av spännet fanns ofta en infattning av elfenben från valrosstand eller en inläggning av granater, glas eller emalj.

Vid tidigare utgrävningar i åkern har man bland annat stött på två stora stolphål med rester av ekstolpar. Dessa stolphål från tidigt 900-tal kan vara spår efter en vikingatida hallbyggnad. I närheten av stolphålen hittade vi nu ett silvermynt och två emaljfibulor med förgyllning från omkring år 1000. Myntet är en liten silverpenning av så kallad Small cross-typ med en textrad runt en byst i profil. Texten lyder: EÐELRED REX ANGLOR, översatt: Ethelred Englands kung. På den andra sidan står texten VLFCETEL MO VSTLA runt ett litet, centralt placerat kors. Här är det myntmästaren Ulfcetil som nämns tillsammans med myntorten Ustla. Med hjälp av numismatiker Bosse Gunnarsson och Birgitta Malmers stora verk kan vi nu säga lite mer om myntet. Även om den engelske kungen Ethelred nämns har myntet faktiskt präglats i Lund och av allt att döma år 1018. Den lilla penningen från Husaby är alltså en Eðelred-kopia slagen av Ulfcetel för den danske kungen Knut den store. Knut hade 1017 blivit kung över hela England och 1018 blev han även kung över Danmark. Utan att veta helt säkert kan man tänka sig att Knut tog med sig engelska myntmästare från England till Danmark. Kanske medförde han också en eller flera av sina myntstampar.

Inte långt från silvermyntet hittades två emaljfibulor. Trots att de legat över 1000 år i jorden lyste emaljens klara färger när vi tog upp dem. Det ena spännet var dessutom förgyllt och speciellt baksidan var fortfarande guldglänsande. Fibulorna är dräktspännen av anglosaxisk eller sydskandinavisk typ och har tillverkats under 900- och 1000-talen.

Högre upp i åkerns sluttning hittade vi även flera viktlod, bitsilver och små bitar av arabiska silvermynt från 800-talet. Ett spännande och ovanligt fynd var också en så kallad patris av brons med flätad ornamentik. Den har använts av en silver- eller guldsmed för att tillverka runda spännen med filigran av guld eller silver. Denna typ av filigranspännen är exempel på det sena 900-talets mest exklusiva smycken. Tillsammans med flera stora smältor av brons tyder dessa fynd på att boplatsen varit rik och att man både bedrivit handelsutbyte och mer exklusivt hantverk på platsen. Sammantaget framträder bilden av att projektet är en anmärkningsvärd bosättning för samhällets elit på spåren.

Nya upptäckter genom georadarundersökningen vid kyrkan

I samband med utgrävningen av gravmonumentet framför kyrkan bjöds allmänheten in till Husaby för att kunna ta del av vad som fanns i jorden under monumentet och föremålen från metalldetektorundersökningen. Samtidigt pågick en georadarundersökning i och vid kyrkan. Det särpräglade västtornet från tidigt 1100-tal är utmärkande för Husaby och med sina runda, flankerande trapplopp har tornet inom det tidiga svenska riket endast sin motsvarighet i västtornet i det östgötska Örberga kyrka. Tornet i Örberga uppfördes på 1120-talet och under golvet hittades gravar för vad man tror är personer som tog initiativ till byggandet av västtornet och kanske hela kyrkan. För att undersöka om det fanns liknande begravningar även under torngolvet i Husaby gjordes en georadarscanning av nedre tornkammarens golv. Det var georadarexperten Roberto Grassi från Georadar Teknik AB tillsammans med Geosök Sweden AB som genomförde undersökningen och analyserade resultaten. Bilderna visar på spännande strukturer under torngolvet. Framför allt syns vad som förefaller vara en trappa med tre tydliga trappsteg i mitten av rummet. Trappan verkar leda ned till en hittills okänd källare. Källaren förefaller vara igenfylld och vad den har använts till kan vi inte säga, men källare i eller i anslutning till medeltida kyrkor är inte helt ovanligt. Kanske har den fungerat som förråd och förvaring av drycker, som exempelvis vintunnor.

Georadarundersökningen kunde också visa på två troliga gravar vid kyrkans södra långsida. Gravarna är omkring en meter djupa och den ena täcks av en stenhäll. Hur gamla gravarna är och vad det är för häll som täcker den ena graven vet vi inte, men kanske blir det tillfälle att undersöka den under projektets gång.

Drottninggraven vid Husaby

Under hösten undersöktes också ett av de påkostade medeltida gravmonumenten framför kyrkans västtorn. Gravmonumenten framför tornet i Husaby tillhör en speciell grupp monument från 1100- och 1200-talen som nästan enbart tillverkades i Västergötland. Det södra monumentet har i traditionen förknippats med Olof Skötkonungs drottning Estrid, men hon levde och dog långt tidigare under en period då gravarna utformades på ett annat sätt.

Gravmonumenten undersöktes redan för hundra år sedan av arkitekten Axel Forssén i samband med en renovering av kyrkan. Även om flera gravläggningar med bevarade skelett påträffades konstaterade Forssén att monumenten måste ha flyttats från en ursprungliga gravkontext på kyrkogården till sin nuvarande placering framför tornet. Detta är en uppfattning som fått stort genomslag och kommit att prägla synen på monumenten ända till idag. Men höstens undersökning har kastat nytt ljus över de gamla grävresultaten och det vi trodde oss veta om gravarna i Husaby. Gravkontexten under monumentet innehöll skelett från fem individer, två män och tre kvinnor. Benen hade lagts tillbaka i jorden under monumentet efter Forsséns undersökning, vilket gjorde att en förnyad undersökning av skeletten i graven var möjlig. Idag har benen analyserats av en osteolog och 14C-daterats.

Mannen på kalklagret

Vi kan slå fast att i graven längst ned låg en man i 30-/40-årsåldern på ett lager släckt kalk. Runt hans huvud hade tre stenar placerats som stöd och han låg med armarna raka utmed sidorna. Den osteolgiska analysen visade att han var kraftigt byggd, hade en kraftig underkäke och var påfallande lång för sin tid. Han var 190 cm lång och genomsnittslängden för män vid den här tiden var ca 174 cm. Benen kunde också berätta något om hans liv. Han hade sannolikt varit fysiskt mycket aktiv och utdragna ledytor på lårbenskulorna (s k ryttarfacetter) kan tyda på lång tid till häst. 14C-analysen av en tand visade att han dött någon gång under perioden 1050–1260, mest sannolikt under 1000-talets eller 1100-talets andra hälft.

Ben från ytterligare två individer

Mannen på kalklagret var emellertid inte ensam i graven. Lite överraskande hittades två nästan intakta skelett från ytterligare två individer. Det rör sig om en man och en kvinna som tidigare begravts på platsen, men vars kvarlevor samlats ihop, plockats upp och placerats i fotändan hos vår långe ryttare. Av någon anledning har de alltså fått en ny grav. Det innebär att deras kroppar måste ha legat i jorden tillräckligt länge för att alla mjukdelar skulle ha förmultnat och för att benen skulle kunna samlas ihop. Det innebär också att de varit begravda på ett sätt så att i princip alla kroppens ben, även revben och mindre ben från händer och fötter, varit möjliga att förhållandevis lätt lyfta upp.

Kvinnan var minst 50 år då hon dog, men sannolikt betydligt äldre. Hennes tänder var kraftigt nedslitna och benen visade att hon hade artros i ryggrad, axel och handleder. Skelettet var också urkalkat och benskört. Då hon levde var hon omkring 163 cm lång. Hon dog och begravdes någon gång under perioden 1030–1164.

Mannen var yngre, bara 30–40 år. Han var något över medellängd, 177 cm lång, och dog någon gång under perioden 1031–1159. Utifrån sammanhanget är det troligt att dessa båda individer begravts i samma grav, men inte nödvändigtvis vid samma tillfälle.

Den späda kvinnan

Vid något tillfälle under 1300-talet görs en ny begravning under monumentet. Det är en kvinna i 30–35-årsåldern som begravs på samma plats, men inte så djupt att den undre graven med kalklagret störs. Hon var 157 cm lång, vilket är under medellängd, och påtagligt spenslig och kortväxt. Benen i hennes skelett var tunna med svagt utvecklade muskelfästen, vilket innebär att hon inte behövt arbeta hårt med kroppen. Förmodligen har hon haft en priviligierad tillvaro. 14C-analysen av hennes ben gav en datering till perioden 1309–1421. I sammanhanget är det intressant att när hennes skelett undersöktes 1928 kunde man konstatera att hennes fötter låg direkt mot en av grundstenarna runt monumentets östra gavelhäll. Vi vet inte exakt hur monumentet såg ut under den här tiden, men tydligt är att då kvinnan begravdes under 1300-talet stod den östra gavelhällen, och sannolikt hela monumentet, redan där.

En sista begravning – kvinnan från slutet av medeltiden

Under slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet begravdes ytterligare en kvinna på samma plats, men även hon lades tillräckligt grunt för att inte störa gravarna längre ned. Hennes fötter kom att vila mot den östra gavelhällens bas. Kvinnan var bara runt 20–25 år då hon dog. Hon var 170 cm lång, vilket är betydligt över medellängd. 14C-analysen av benen gav dateringen 1474–1637, men troligt är att hon begravdes under monumentet innan reformationstiden och övergången till en protestantisk trosidé.

Några slutsatser

Det nya forskningsprojektet i Husaby har genom höstens undersökningar kunnat visa att det mäktiga västtornet från tidigt 1100-tal vid kyrkan sannolikt har en hittills okänd källare med en trappa i sten som leder från tornets dåtida golvnivå ned till källaren.

Undersökningen av det södra gravmonumentet framför västtornet visade att monumentets östra gavelhäll står på sin ursprungliga plats och att ett gravmonument uppförts över en grav just här någon gång under 1100-talet. Förmodligen är det den man som begravts på ett lager kalk någon gång under detta århundrade som fått ett så storslaget gravmonument över sin grav. Under 1300-talet väljer familjen till en 30-årig kvinna att låta begrava henne under samma gravmonument. Varför det blir viktigt att begrava henne under monumentet och koppla henne till mannen på kalklagret vet vi inte.

Genom en metalldetektorsökning på åkern mellan kyrkan och borgen kan spännande nya fynd berätta om Husabys historia. Den kungsgård som fanns här runt år 1000 har förmodligen sina rötter i en storgård bebodd av samhällets högsta elit redan på 600-talet. Ett silverhänge och kostbara spännen tyder på detta. Under 800- och 900-talen är storgården en viktig handelsplats och här finns skickliga guld- och silversmeder som tillverkar kostbara smycken. Även under 1000-talets första hälft bor människor med kontakter och resurser här och silvermynt och emaljfibulor letar sig hit från sydskandinavien.

Sammantaget har äldre undersökningar tillsammans med höstens förstudie tydligt visat att i det västgötska Husaby finns fynd och lämningar från en rik bosättning med rötter i folkvandringstidens 400-tal, vilken utvecklas under vikingatiden till en kungsgård med administrativ roll i den tidiga riksbildningen och till biskopens stödjepunkt i Skara stift.

Projektet går vidare

Det finns fortfarande mycket kvar att undersöka i Husaby och ta reda på om de föremål och gravar som hittades i höstas. Eftersom benen från individerna under gravmonumentet var så välbevarade och gravkontexten komplex och spännande vill vi studera benmaterialet vidare för att besvara frågor om mobilitet och elitens livsstil under medeltiden. Detta kan vi göra genom att analysera strontiumisotoper i skeletten. Tillsammans med forskare vid Stockholms universitet kommer också en DNA-analys göras på skeletten för att undersöka eventuella släktskap mellan individerna under monumentet.

Projektet planerar också för undersökningar av ytan runt de två stora stolphål från 800-/900-talet som påträffats vid tidigare undersökningar i åkern mellan borgen och kyrkan. Syftet är att ta reda på om stolphålen varit en del av en byggnad eller någon annan slags konstruktion. Förhoppningen är också att kunna undersöka den grav söder om kyrkan som täcks av en stenhäll.

Samarbetspartner

Samarbetspartners i projektet är också föreningen Historiana, Husaby hembygdsförening och Götene kommun.

Film

Projektets syfte, mål och tillvägagångssätt presenteras här i film. Varsågod att ta del av dem nedan!

Projekt Husaby

Samarbetspartners i projektet

Mer information

Mer om projektet hittar du på Västergötlands museums hemsida.