Integration i vardagen: En dag i Lundsbrunn

Publicerad: 24 mars 2016 klockan 13.45

Som integrationsstrateg får jag vara med om många spännande möten och de flesta sker i vardagen i mitt jobb. Lundsbrunn som jag bott i med min familj i 18 år blev mitt första utflyktsmål.

Jag började min dag med stickcafet i bygdegården och möttes av en väldig aktivitet. Ljudnivån var på topp och bland både små och stora. Pernilla Frick som dragit igång cafet berättade om svårigheten att få garnet att räcka till för alla är så ivriga och vill så gärna handarbeta när de är på asylboendet också.

Flera volontärer var där och hjälpte till med trassliga garnhärvor, kokade kaffe och lärde ut svenska. På plats var också Mödravårdscentralens team för nyanlända. De gav råd för de kvinnor som ville prata i lugn och ro utan några närvarande män. Jag gick därifrån med en god känsla men jag har också lovat att knyta kontakter med barnavårdscentralen.

Tempo i Lundsbrunn

Nu gick färden vidare mot Tempo, ortens matbutik. Ulrika Håkansson som förestår butiken packar just upp varor och stannar upp för en pratstund. Hon berättar att hon lever natt och dag med sin butik och har ibland svårt att sova. Hon har fått fler kunder men tyvärr minskar försäljningen vissa dagar och det oroar henne. Hon berättar hur stolt hon är över sin butik som har både färskt kött och marknadsmässiga priser.

Det som bekymrar henne är falska rykten om att det inte går att handla där längre på grund av alla invandrare. Ulrika säger att de allra flesta är väldigt trevliga och artiga och varken hon eller hennes anställda känner någon oro när de är själva på kvällen. Hon har haft några snattare som hon skällt ut men mer har det inte varit. Hon önskar att människor som är rädda ska komma ner och se hur det är innan de sprider rykten.

Butiken har tagit in några nya varor som ett speciellt kaffe, solrosfrön med skal och libabröd. Halalaslaktat kött säljer hon absolut inte, det får de handla någon annanstans poängterar Ulrika.

Ulrika som trots allt är glad och positiv bjuder in mig att komma och dricka kaffe en fredagsförmiddag för att prata med kunderna. Jag ska planera in det och samtidigt ta med mig någon av asylsökandena på boendet som är mitt nästa stopp.

När jag svänger upp med bilen vid asylboendet i Lundsbrunn står en buss där. Ur bussen kommer det asylsökande som ställer sig vid sina väskor och tittar sig omkring. Jag funderar på hur det känns att bli slussad omkring till olika boenden?

Support group

Idag har vi möte i support group i Lundsbrunn. Vi börjar dagen med lunch och rundvandring på boendet. Lunchen består av vildris, kyckling, tomatsås och bröd. Maten smakade gott och efter rundvandringen startade mötet med support group. Support group är ett koncept som bygger på att asylsökande själva ska aktivera sig och vi som finns runtomkring ska stötta och supporta.

Support group Lundsbrunn jobbar nu med den första uppgiften att kompetenskartlägga alla asylsökande. Jag läste alla dokument som var klara och såg där att det finns gott om kompetens för ett helt samhälle. Den andra uppgiften är att specificera vilka aktiviter de boende vill jobba med under asyltiden. Vi jobbade i smågrupper och tog fram förslag som skrevs upp på tavlan. Gruppen jobbar själva vidare till nästa gång då vi ses i stor grupp. Den stora gruppen innefattar också frivilliga som kan stötta och hitta vägar ut i samhället.

Även härifrån åker jag med lätt hjärta. Det finns så mycket energi, kraft och lust för att ordna allt till det bästa och för ett nytt liv här i Sverige.

Glad Påsk!

Ulla Knutsson, Integrationsstrateg

Ulla Knutsson är integrationsstrateg på Götene kommun. Under rubriken "Integration i vardagen" berättar hon om sina besök på asylboendena i kommunen, vad som sker i kommunens olika verksamheter, vardagsberättelser och annat som berör integrationen i Götene kommun.